Här kan du läsa om Församlingarna och kyrkorna i Håbo
Svenska Kyrkan i Håbo
Hemsida
Församlingar/kyrkor: Övergran - Yttergran - Häggeby - Skokloster - Kalmar - Kyrkcentrum
Bålsta Frikyrkoförsamling
(samarbete med Svenska Missionsförbundet och med Svenska Baptistsamfundet)
Expedition Björksäterkyrkan
Stockholmsv 119
746 31 BÅLSTA
Tfn:0171-502 44
Pingstkyrkan i Bålsta
Skvadronvägen 1
746 52 Bålsta
Tfn:0171-51866
Hemsida
Kyrkor
Läs mer fakta om Håbo´s kyrkor i Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Skoklosters kyrka

Skoklosters kyrka, belägen på Skofjärdens strand vid Skoklosters slott,
räknas till ett av de viktigaste monumenten bland Mälardalens
tegelkyrkor. Den anlades som klosterkyrka för cisterciensernunnor, men
fungerade även som sockenkyrka. Klosterbyggnaderna är numera helt
förstörda. På en höjd ca en kilometer nordväst om kyrkan ligger ruinen
efter en äldre föregångare, den så kallade Flasta mur, en romansk kyrka
med smalare absidförsett kor och västtorn. Kyrkan är en treskeppig
basilika, med rakslutet kor av samma bredd som mittskeppet.
På korets
södra sida ligger det Wrangelska gravkoret, som troligen stod klart
1639. Sakristian är sekundärt inrymd i den östligaste delen av norra
sidoskeppet. Kyrkans ingång är belägen i väster. Strax intill kyrkans
sydvästra hörn står en klockstapel, uppförd 1743. Kyrkan påbörjades
troligen i mitten av 1200-talet, och högaltaret invigdes under
1280-talet. Kyrkan planerades med sexdelade valv av samma typ som i
Lunds domkyrka, men välvdes med ribbkryssvalv först efter en eldsvåda i
slutet av 1200-talet. Samtidigt tillkom strävpelare i norr och söder,
varav spår är synliga på norra ytterväggen. Sakristian inrättades norr
om koret, och de nuvarande strävpelarna vid västra gaveln uppfördes.
Efter avslutade arbeten återinvigdes kyrkan år 1300.
I slutet av
1400-talet pågick stora byggnadsarbeten, bl.a. ombyggdes och sänktes
södra sidoskeppets valv, och ovanpå detta uppfördes en välvd gång in
till en läktare i kyrkans västra del. 1503 härjades klostret av en
eldsvåda, och byggnadsarbeten påbörjades igen, klosterbyggnaderna blev
dock aldrig helt färdiga. Efter reformationen fick kyrkan förfalla,
tills Herman Wrangel bekostade en renovering 1620-24. Yttertaket
gjordes flackare, södra sidoskeppet byggdes om till magasin och en
takryttare uppfördes i väster. Takryttaren togs bort på 1730-talet, då
även sträpvelarna mot norr tillkom och norra sidoskeppets tak sänktes.
En restaurering 1893-94 under arkitekten Emil Langlets ledning innebar
bl.a. att fasaderna befriades från 1600- och 1700-talets vitlimning, ny
ingång togs upp i söder och södra sidoskeppets övre våning togs bort.
Vidare lades golvet om i långhusets mittgång, bänkkvarteren fick
brädgolv och ornamentala kalkmålningar tillkom på valv och arkadbågar.
Nils Olsson 1996-12-09
Kalmar kyrka

Kalmar kyrka är belägen väster om Kalmarviken vid
Mälaren. Det är en medeltida västtornskyrka uppförd av gråsten.
Långhuset har rektangulär plan, vidbyggd sakristia i norr. Tornet kröns
av en låg, pyramidformad huv, långhus och sakristia täcks av sadeltak.
Kyrkans äldsta murar finns i långhusets västra travé, vilken utgjorde
långhus i en liten, romansk kyrka från 1100-talets slutskede.
Dopfuntscuppan är från denna tid. Kyrkan förlängdes åt öster omkring
1300 och blev en salkyrka i gotisk stil. Då tillkom även sakristian.
Under 1400-talets andra hälft slogs kyrkans valv, och kyrkorummets
kalkmålningar utfördes av Albertus Pictor. Målningarna överkalkades
1776 men framtogs och konserverades 1958. Fönsteröppningarna
förstorades 1695. Efter en stor brand 1813 genomgick kyrkan omfattande
reparations- arbeten. Västtornet uppfördes 1830 och ersatte då det
nedbrunna 1400-talstornet. Möjligen finns delar av det äldsta tornets
murar inbyggda i bottenvåningen. Kyrkan fick även sin nuvarande
inredning under 1800-talet.
Vid 1967-års restaurering, under arkitekt
Jörgen Fåks ledning, återfördes korfönstret till sitt medeltida skick,
inredningen ommålades och exteriören rappades om. 1996-10-04 A. Hållén
Häggeby kyrka

Häggeby kyrkabestår av rektangulärt långhus med rakslutet korparti,
sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. Kyrkan är
huvudsakligen uppförd av natursten, och har putsade fasader och
sadeltak. De två ingångarna är belägna i väster och söder. Av den
äldsta romanska kyrkan från omkring 1200 återstår långhuset samt
västtornet.
I början av 1300-talet skedde en förlängning åt öster till
salkyrka, och den nya kyrkan kunde invigas den 2 oktober 1328.
Sakristian uppfördes troligen i samband med ombyggnaden. Under
1400-talet tillkom vapenhuset med stjärnvalv, och i kyrkorummet slogs
kryssvalv. 1693-94 genomfördes en omfattande reparation av kyrkan, som
bl.a. innebar att östra korväggen med dess trefönstergrupp revs och
murades upp igen med ett stort korfönster. Fönster höggs upp och
förstorades, och kyrkan putsades och vitlimmades ut- och invändigt.
Fönsteröppningarnas nuvarande form tillkom 1790, då även ingången i
tornet togs upp.
Interiören präglas främst av valvmålningarna, som
troligen tillkom 1698. Dessa består av vegeatativ ornamentik utan
figurer eller symboler. Det har dock funnits figurframställningar på
väggarna, varav några finns bevarade på norra korväggen. Målnigarna
togs fram vid en restaurering 1952-53 efter ritningar av arkitekten
Erik Fant. Restaureringen omfattade bl.a. nytt altare och altarring,
omläggning av golven och ommålning av interiören. Vidare gjordes
bänkinredningen bekvämare, och det östra korfönstret sattes igen
invändigt. Nils Olsson 1996-12-02
Yttergrans kyrka

Yttergrans kyrka, som är stiftets minsta medeltidskyrka, ligger på en
ås väster om Ullevifjärdarna. Nordost om kyrkan står en delvis
brädfodrad klockstapel, uppförd 1763-66. Omkring 100 meter nordväst om
kyrkogården ligger ett begravningskapell, uppfört 1954 efter ritningar
av arkitekten Bengt Romare.
Den vitputsade kyrkan är huvudsakligen
uppförd av natursten, och består av rektangulärt långhus med smalare
rakslutet kor, vapenhus i söder och torn i väster. Sakristian är
belägen i öster, och har samma bredd som koret. Långhus och vapenhus
har sadeltak, koret och sakristian täcks av ett gemensammt, valmat
sadeltak. Tornet kröns av en karnissvängd huv, som i likhet med övriga
tak är spåntäckt. Kyrkorummet nås via vapenhuset.
Av den lilla romanska
gårdskyrkan med smalare kor och absid - uppförd i slutet av 1100-talet
eller omkring 1200 - återstår det nuvarande långhuset och koret.
Västtornet tillkom troligen i början av 1200-talet. Omkring 1300
vidgades triumfbågen samt arkadbågen mellan långhuset och tornkammaren.
På 1480-talet slogs tegelvalv i kor och långhus, vapenhuset uppfördes
och absiden avskildes från koret och användes som sakristia. Vidare
förhöjdes tornet och försågs med en gotisk spira. Kyrkans exteriör
präglas till stor del av byggnadsverksamheten under 1700-talet.
1723
härjades kyrkan av en förödande eldsvåda, och reparationsarbeten
påbörjades omgående. Det dröjde dock till början av 1740-talet innan
kyrkan var återställd, och tornet kunde krönas med en provisorisk huv.
1745-46 revs absiden och den nuvarande sakristian byggdes. Vid en
genomgripande restaurering och moderninsering 1773-75 tillkom den
nuvarande tornhuven, fönstren förstorades och kyrkan putsades
utvändigt. Invändigt vitlimmades kyrkan och försågs med ny inredning.
Interiören präglas främst av Albertus Pictors kalkmålningar från sent
1400-tal, som togs fram vid en restaurering 1927 under ledning av
arkitekten Sven Brandels, samt av 1700-talsinredningen, där bl.a. en
altarpredikstol ingår. Nils Olsson 1996-10-24.
Övergrans kyrka

Övergrans kyrka - belägen på en ås strax väster
om Ryssudden och Ryssviken - består av långhus med rakslutet korparti,
sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. De spritputsade
murarna är uppförda av natursten. Samtliga yttertak utgörs av
spåntäckta sadeltak. Ingång till kyrkorummet sker via vapenhuset samt
genom tornet. Av den äldsta romanska kyrkan från slutet av 1100-talet
återstår långhusets västra del. Västtornet uppfördes omkring 1200.
Den
nuvarande planformen tillkom under 1200-talets senare del, då långhuset
förlängdes österut och sakristian uppfördes. Vapenhuset samt kyrkans
tegelvalv tillkom omkring 1460. Under 1700-talet genomfördes flera
omfattande reparationer, bl.a. 1718 då den västra ingången togs upp och
vapenhuset förvandlades till korsarm. 1829 var det dock åter i bruk som
vapenhus. 1786 revs tornvalvet, muralmålningarna kalkades över och
fönstrens nuvarande rundbågiga form tillkom. 1905 restaurerades kyrkan
under ledning av arkitekten Gustaf Améen. Vid restaureringen ändrades
bl.a. vapenhuset till begravningskapell, och det östra korfönstret fick
sin nuvarande runda form.
Kyrkans exteriör präglas till stor del av
1700-talets omfattande byggnadsverksamhet. Tornets nuvarande utseende i
empire tillkom 1829, efter ritningar av arkitekten Jakob Wilhelm Gerss.
Interiören präglas främst av de senmedeltida kalkmålningarna, som anses
vara ett av Albert Målares första självständiga verk. Målningarna togs
fram vid en restaurering 1972 under arkitekten Ove Hidemarks ledning.
Vid restaureringen målades interiören om och predikstolen återfick sina
gamla färger. Nils Olsson 1996-10-25.
Källa: Riksantikvarieämbetet
Copyright © by Håbo Portalen - Allt om Håbo - www.haboportalen.se All Right Reserved.